Nu har arbetet påbörjats med att ge ingången till Nordenstedska huset en ansiktslyftning. Numera inrymmer Nordenstedska arkiv, bibliotek och arbetslokaler för Kulturens personal, men ända fram till 1980 fungerade huset som bostad åt museichefen (intendenten) och hans familj. Det är därför huset också kallas Intendentbostaden. Det vi idag kallar för ”entrén” var utgången till trädgården när huset fungerade som bostad (se översta bilden).
Mogens Mogensen ritade
Den äldre, vitputsade delen av Nordenstedska byggdes redan 1864. Den nyare delen av huset, byggt i tegel, ritades av arkitekten Mogens Mogensen och stod färdigt 1941. Det är ingången till den nyare delen som nu renoveras.
Sudda gränsen mellan inne och ute
Tanken med burspråket av ek med sina stora fönsterytor var att tillsammans med den ”inomhusrabatt” som finns innanför glasen, sudda ut gränsen mellan inne och ute.
Sedan dess har det hänt en del och kraven på byggnaden har förändrats i takt med att dess funktion gått från bostadshus till kontors- och representationsbyggnad.
Den ursprungliga dörren var en ganska låg verandadörr och har på senare tid bytts ut mot en modern dörr.
Nytt dörrparti
Det arbete vi gör nu går ut på att byta ut de moderna delarna av entrépartiet mot en dörr och ett sidoljus (det långsmala fönstret vid sidan av dörren) som tillverkas med den ursprungliga dörren som utgångspunkt. För att göra entrén mer tillgänglig (långa personer riskerar att slå i huvudet) kommer det som tidigare var en dörr och ett överljus att bli ett högt dörrblad som skils åt av en list.
Det nya entrépartiet kommer att tillverkas i lagrad ek från Krapperups gods i Skåne. Det stora fönsterpartiet i burspråket kommer att renoveras. På grund av dålig tätning i fönstren och kondensfukt mellan inner- och ytterbåge har fönsterbågarnas bottenstycken blivit rötskadade. Delar som är rötskadade kommer att bytas ut mot friskt trä (även det lufttorkad ek av fin kvalitet från Skåne).
Tillbaka till oljad ek
Hela burspråket är tillverkat i ek som oljats. Någon gång har man emellertid målat utsidan med brun linoljefärg, troligtvis på grund av eftersatt underhåll av den oljade ytan. Vi har beslutat att återgå till det ursprungliga utförandet med oljade ytor både utvändigt och invändigt, och den gamla oljan och färgen har slipats bort.
Devisen som vi hela tiden utgår från är att vi skall byta så lite som möjligt eftersom fönstren är en originaldetalj från när huset byggdes och därmed har ett högt kulturhistoriskt värde.
Om arbetet går vidare planenligt kommer hela entrépartiet och fönstren att vara färdiga innan året är slut.
Text: Linnéa Stolle, byggsamordnare och Maria Bohlin, informatör.