Arbetarbostadens lilla kök med vedspis och en liten vask med kallvatten bredvid köksbänken.
Arbetarbostadens kök. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen
I fyrtio år bodde Nils och Siri Andersson i en tvårumslägenhet på bottenvåningen i det vi idag kallar för Kulturens Arbetarbostad. Välkommen in i 1930-talsmiljön i deras lägenhet på Adelgatan 1.

Familjen Anderssons bostad är den mest autentiska hemmiljön på Kulturen. Många av sakerna har skänkts till Kulturen av Siri eller hennes barn Ninne och Siv, som växte upp här.

Tvåbarnsfamilj

Hemmet skildras som det såg ut omkring 1930. Siri var då 32 år och utbildad sömmerska, men arbetade hemma med att ta hand om hushåll, barn och hem. Hennes make Nils, var fem år äldre och försörjde familjen som målare – något som tidvis kunde vara svårt. Nils hade läst kvällskurser och närde länge en dröm om att komma in på folkskollärarseminariet. År 1930 hade de nyss fått sitt andra barn Siv, och hennes storebror Ninne var 6 år gammal. Rummet mot gatan som dittills hyrts ut, behövdes nu och studenten som varit den siste av familjens inneboende fick flytta ut. Nils och Ninne sov därefter i rummet mot gatan, medan Siri och Siv sov i rummet närmast köket.

Folkhemseran

Det här var början på en ny tid – det vi ibland kallar folkhemseran. Nu kunde även en arbetare börja förverkliga drömmen om ett bättre liv. Ett liv och en tid med elektricitet, radio, mer plats, ljus och luft. Siri och Nils Andersson inredde sitt hem med ljusa tapeter och luftiga gardiner och möblerade med en blandning av gammalt och nytt. Bokhyllorna fylldes med böcker, såväl uppslagsverk som skönlitteratur av författare som August Strindberg, Ernest Hemingway, Harry Martinsson och Ivar-Lo Johansson.

Gatuhus och gårdshus

Adelgatan 1 b består av ett gathus och ett gårdshus. Båda husen ligger kvar på den plats där de en gång byggdes. Huset mot gatan uppfördes 1849 och gårdshuset 1881. Gathuset har två våningar mot gatan, men bara en mot gården. På bottenvåningen fanns två tvårumslägenheter med kök och på andra våningen tre rum med kokmöjligheter (så kallade spisrum) garderober och vindsutrymmen. Behovet av bostäder ökade med den växande arbetarklassen och efterfrågan löstes genom att man byggde hus som främst var avsedda att hyras ut till hantverkare, industriarbetare och de som flyttade till staden från den omgivande landsbygden.

Dass, brygghus, tvättstuga och matförråd

År 1924 köptes fastigheten med både gårds- och gathus av Kulturen som dock fortsatte att hyra ut lägenheterna ända in på 1960-talet. Som avgränsning mot museets område fanns på 1930-talet ett brunt plank. Mot planket stod ett skjul med torrdass, brygghus, vedbod och snickarbod. I tvättstugan på gården fanns en gjuten inmurad tvättbalja där man också badade. Källaren i gårdshuset hade utrymme för matförvaring och förråd. Där förvarades frukt och grönsaker som Nils och Siri odlade i sin koloniträdgård. Siri syltade och saftade, la in gurka och rödbetor, konserverade grönsaker och ägg.

Livfulla kvarter på 1930-talet

Det var mer liv och rörelse på gatorna i kvarteren när familjen Andersson bodde här. Även ganska små barn rörde sig fritt i kvarteren. De lekte på gator och gårdar och gick ärenden. I grannskapet fanns många affärer och rörelser. Alldeles i närheten fanns en mjölkbutik, en tobaksaffär, en som sålde blommor, en köttaffär, ett bageri och fem speceriaffärer.

 

 

Plats på karta

Arbetarbostaden

Lägenhet rekonstruerad som den såg ut på 1930-talet. när familjen Andersson bodde där.

Från platsen