Religion, folktro och traditioner under påsken

Palmsöndagen (i år 25 mars) var den dag då Jesus red in i Jerusalem och man hyllade honom med palmkvistar. Eftersom det är ganska ont om palmer i Sverige tog man in kvistar av sälg som på sina håll kallades för palmer.

Veckan före påsk heter idag ofta påskveckan, men det äldre (och mer korrekta namnet) är stilla veckan, den vecka då Jesus dog.

Dymmelonsdagen

Onsdagen kallas dymmelonsdagen. Det är lite oklart var ordet dymmel kommer ifrån, men man tror att det är det engelska ordet för stum – dumb. Kyrkklockorna var tysta från den här dagen. Man kunde också dämpa klockklangen genom att binda halm runt klockkläppen. I Småland betraktade man dymmeln som ett slags väsen och om man spann den här dagen skulle dymmeln skita i blånorna. Dymmelonsdagen var alltså en farlig dag. Man trodde att allt möjligt ont kunde hända. All kringgärning var förbjuden, det vill säga man fick inte göra något som gick runt: spinna, köra vagn, dra slipstenen eller kavla deg. I nordvästra Skåne sade man att om man spann på dymmelonsdagen skulle taket blåsa av. Det fanns mängder av förbud. Bröt man mot dessa kunde man locka till sig häxorna. Men det fanns också praktiska tips för dymmelonsdagen. Om man undvek att nämna loppor och löss vid namn den här dagen slapp man dem resten av året. Om man hade något otalt med sin granne kunde man bringa olycka i hans stall genom att springa naken omkring hans gödselstack ”dymmelonsdagen före solens uppgång”.

Skärtorsdag

Namnet har inget med färgen skär att göra, utan är ett gammalsvensk ord som betyder rena. Det var på skärtorsdagen som Jesus tvättade lärjungarnas fötter.

På skärtorsdagen kunde man ingå förbund med djävulen. Den som ville göra det skulle gå till en korsväg där det gick fyra vägar i olika väderstreck. Väntar man där kommer den onde. Man bytte sin själ mot en stor förmögenhet och kontraktet skulle undertecknas med blod. Det är också på skärtorsdagen man kan gräva upp gömda skatter, jordagods, nergrävda av trollen . Bäst gick det om den som grävde var född på en söndag. Men man fick inte säga ett knyst medan man grävde – och det var svårt eftersom trollen försökte få en att skratta med alla möjliga tokigheter.

Våra dagars söta påskgummor och påskgubbar har sitt ursprung i de festliga upptåg som ungdomar roade sig med på 1800-talet. De klädde ut sig och red runt i gårdarna för att tigga mat och brännvin. Påskkärringen som åker till Blåkulla påminner oss om att man en gång trodde på de farliga häxorna.

Långfredag

Långfredagen var den dag då Jesus dog på korset. Det långa i långfredagen växer fram under 1700-1800-talet. För att minnas Jesu lidande på korset lade man sten i skorna. Allt arbete var förbjudet – man trodde att det ökade Jesu lidande. Från Lund berättas det att ”det var en stor helgdag. Det passade sig inte att vi gick och lekte. Alla var svartklädda”. I Småland fick man inte dricka mjölk, då fick man bölder. I Lund åt man nyponsoppa, den var röd som frälsarens blod. Långt in på 1900-talet var det förbjudet att ha kalas, dansa eller gå på bio.

Påskafton

Påskafton är den stora festdagen, även om det var först dagen efter på påskdagen som Jesus uppstod från de döda. Redan kvällen innan festade man på mycket mat, särskilt ägg. Varifrån traditionen att äta ägg kommer vet vi inte säkert. Men massor av kokta ägg dukades fram, ofta färgade på olika sätt eller med målade och ristade motiv. På påskdagens morgon trodde man att solen dansade. En man från Värpinge berättar att ”påskdags morgon så går solen runt precis som ett spinnrockshjul, precis som hon ska stå upp. Det har jag sett flera gånger”.

Text: Anders Jansson, intendent på Samlingsavdelningen på Kulturen