Försvinnandets koreografi – Niklas Ingmarsson
Avhandlingens fokus ligger på byggnader/hus som rivs eller har rivits i Skåne. Syftet är tvåfaldigt, dels att undersöka hur hus som rivs eller har rivits berör, hur denna beröring yttrar sig och varför det berör? Samt att analysera den försvinnande processen för att se om det går att begripliggöra innebörden av den byggda materialitetens upphörande, utifrån perspektivet att när bevarandet av det fysiska kulturarvet ses som norm, så är det intressant att studera det ”skevande” kulturarvet, det vill säga det som försvinner och inte blir kvar – vilken betydelse och roll har detta?
Samtliga exempel i avhandlingen här hämtade från Skåne. Tidsperioden som forskningen speglar är 1950-tal och framåt. Analysen bygger på arkivmaterial, observationer och intervjuer. Fokus ligger på upplevelsen av de omfattande rivningarna i Malmö på 1960-1970-talet, rivningen av Maglarps kyrka, rivningen av en magasinsbyggnad i Svalöv, rivningen av en 1930-tals villa i Malmö.
Niklas Ingmarsson är forskarstuderande i etnologi vid Lunds universitet och arbetar som utställningsproducent på Kulturen. Forskarutbildningen finansieras av Nordenstedska Stiftelsen och Ebbe Kocks stiftelse.
