Bakom varje arkeologiskt fynd finns en berättelse om livet. Under medeltiden kunde människor ta sig fram över frusna vatten på skridskor. De användes för att kunna färdas längre sträckor men också för nöjesåkning på frusna dammar och sjöar. Hur såg en medeltida skridsko ut? Hur tillverkades den och hur användes den?
En medeltida skridsko tillverkades av benet från ett nötkreatur eller häst. Medeltida skridskor brukar kallas islägg. Många skridskor har återfunnits vid arkeologiska undersökningar i Lund. Genom åren har Kulturens arkeologer funnit nästan 300 isläggar. Det betyder att det varit vanligt att människor använde dem.
I benet kunde hål borras och genom hålen träs band av läder eller djursenor. Sedan kunde skridskon bindas fast utanpå skon. Det gick också att åka på isläggarna utan att binda fast dem på skorna. Skridskoåkaren lyfte inte fötterna från isen utan använde en stav med en spetsig pik och sköt sig fram. En skridsko fastbunden på en sko finns att se i Fyndrummet i utställningen Metropolis – Lund på medeltiden. Du kan fortfarande nå Fyndrummet nu när resten av utställningen är stängd för uppdatering, du måste dock gå via Lundahallen.
Historieskrivaren Olaus Magnus har avbildat skridskoåkare i sin Carta Marina från 1539 och beskrivit aktiviteten i sin bok Historia om de nordiska folken, som utkom första gången 1555. Enligt honom har skridskorna slipats på ena sidan och kunde sedan gnidas in med ister från svin för att glida bättre mot isen.
Kulturens medarbetare Olof Andersson har studerat våra arkeologiska fynd av skridskor och tillverkat nya. I filmklippet nedan provåker han dem, på medeltida vis.
Text: Gunilla Gardelin, projektledare för uppdateringen av Metropolis-utställningen.