På medeltiden spann man garn i alla hem, och sländor var dominerande fram tills dess att spinnrockarna blev mer vanliga i början på 1800-talet. Det fanns en typ av spinnrock långt tidigare, kallad långrock, men på dessa kunde man bara spinna ett mjukt och fluffigt garn som inte var så starkt. Och dessutom var sländan liten och nätt och gick att ta med sig överallt, så det gick att spinna så fort det fanns lite tid över. Åsa Tornborg, konserverator på Kulturen, berättar mer om sländor i detta blogginlägg.
Jag är en nörd som älskar olika textilhantverk i allmänhet, och att spinna garn i synnerhet. Det gör att alla spinnredskap som finns i de arkeologiska samlingarna på Kulturen är lite extra spännande. Sländtrissor är en typ av föremål som ganska ofta hittas vid arkeologiska utgrävningar.
Sländtrissan ger tyngd och stabilitet åt sländan, så att den snurrar snabbt och jämnt. Trissan sitter löst på tenen (pinnen) som är lite tjockare på mitten så att den kan kilas fast. När sländan har fyllts tillräckligt med garn kan trissan plockas bort – garnet har då nog med tyngd på egen hand. Det kan förklara att trissor sällan syns när sländor dyker upp på avbildningar.
Man väljer trissa efter typ av garn. Tunt garn kräver en lättare, mindre trissa och till ett tjockare garn behövs en tyngre trissa. Sländtenarna är oftast i trä. Ibland har de ett hack skuret som man kan fästa garnet i, ibland är de helt släta. Kulturen har också i sina samlingar några sländtenar i brons, dessa med en liten krok längst upp.
När man spann hade man linet eller ullen fäst på en käpp som man stoppade i bältet. Det fungerade som en extra hand. Denna typ av käpp är ovanliga i samlingar – kanske helt enkelt för att de kan se ut som vilken pinne som helst, och hur ska man veta att det använts just till att fästa spånadsfibrer på?
Här nedanför ser du en liten glimt av mig när jag spinner ull i det medeltida Dekanhuset på Kulturen. Den färdiga filmen kommer bli en av flera filmade inslag i Metropolis – Lund på medeltiden, när vi nyinviger den uppdaterade utställningen hösten 2022.
Sländtrissor finns i alla möjliga former och material, både helt enkla och dekorativt ornamenterade. Här nedan syns några av de som visas i utställningen Metropolis – Lund på medeltiden. Den översta är en av mina favoriter, snidad i en enkel rundad form i valrosstand. En sökning på sländtrissa i den arkeologiska databasen ger 384 träffar. Det faktiska antalet är fler. Flera föremål som skrivits in som pärlor eller vikter är troligen sländtrissor av det mindre slaget. Det finns säkert en och annan som dessutom misstagits för spelbricka.
En gång i tiden var textilierna något av det dyrbaraste man ägde! Man lagade och sydde om allt, även bland de allra rikaste. Det är plötsligt inte så konstigt att pigor och drängar (åtminstone på 17- och 1800-talen, men säkert tidigare än så) ibland fick avlagda kläder i lön. När man spinner, färgar och väver själv kommer vid en punkt en överväldigande insikt om hur mycket tid och arbete som ligger bakom den ringaste strumpa. Hur privilegierade är inte vi, som kan köpa våra kläder, lakan och handdukar för en spottstyver i en affär?
Text: Åsa Tornborg, konservator på Kulturen
Vad håller mannen i handen på den översta bilden? Finns det mer att berätta om den här intressanta bilden?
Hej! Vi tog med bilden för att den är rolig, för att kvinnan håller sin käpp och slända som ett vapen. Just nu är alla intendenter jullediga, så jag kan inte hjälpa dig med din fråga just nu. Om du lägger musen över bilden ser du bildtexten, och bildens källa.
Mvh Maria Bohlin, informatör
Jag hittade den bilden på sista sidan i en evighetskalender ”Ur Medeltida kvinnoliv”, När jag letade kom jag till Yale University New Haven USA.
När jag frågade runt lite löst fick jag tankspridda förklaringar om att det var satir och poppis att driva med könsroller.
Är du en gamer🍫 mef choklad?