Just nu pågår förberedelserna inför utställningen Stradanus, som kommer att visa grafiska blad av den flamländske målaren Johannes Stradanus (1523-1605). Efter en tids planering är det så dags att påbörja den praktiska konserveringen av de grafiska bladen. Helt naturligt har bladen under årens lopp utsatts för hantering, förvaring och föroreningar som kan eller har resulterat i diverse skador. Mitt mål som konservator är att genom rengöring, lagning av revor och uträtning av veck förlänga bladens ”livslängd” och göra dem rättvisa då vi ställer ut dem.
Jag har beslutat mig för att använda en mjuk gethårspensel när jag avlägsnar den löst sittande smutsen. På de ställen där smutsen fläckvis trängt in i papprets struktur försöker jag med en mindre och vassare pensel mekaniskt avlägsna det som går utan att skada pappret. Jag får hela tiden ta ställning till huruvida smutsen är skadlig för bladet eller om en allt för djupgående rengöring kan innebära en större risk än själva smutsen.
När bladen så småningom är rengjorda kommer revorna lagas med japanpapper och stärkelseklister. Reversibilitet skulle man kunna säga är konservatorns ledmotiv i val av åtgärder, det vill säga att allt jag tillför ett föremål ska nästkommande konservator kunna avlägsna och göra om. Därav mitt val av stärkelselim som är snällt mot pappret och förhoppningsvis kan avlägsnas med lite fukt i framtiden.
I tankarna finns också den preventiva konserveringen, alltså den typ av konservering som förebygger fortsatt nedbrytning och skador. I detta fall handlar det framför allt om rätt belysning i utställningslokalen och senare en lämplig förvaring.
Text: Johanna Molin, konservator
Fotot på Johanna är taget av Madeleine Larsson