I centrala Kävlinge finns ett hus som byggdes 1894, där bodde Gunvor Svenssons släkt från att det byggdes och fram till 1980-talet. Gunvor ville veta lite mer om tapeterna som funnits i huset och få hjälp med att datera dem, och vände sig därför till Kulturens bebyggelseantikvarier här på Kulturen. Hon har samlat A4 ark från alla rum och en del överblivna tapetrullar. De är många, tapeterna, hela 35 olika mönster tryckta på papper – den ena vackrare än den andra men också några med enklare mönster och struktur. Bakpå flera av tapeterna finns stämpeln ”arsenikfri” eller ”garanterat giftfri”. Flera tapeter har också stämpeln ”Kalmar nya tapetfabrik” och på några finns en text i kanten, ”Svensk vara” eller ”Harmonitapet”.
Lägg muspekaren över miniatyrbilden för att se förklarande bildtext. Klicka på bilderna av tapeter och stämplar för att se dem i större format.
Industriellt tryckta tapeter
Tapeter börjar tryckas industriellt vid mitten av 1800-talet, som en följd av att det blir vanligt med industriframställt papper av cellulosa. Till en början blocktrycktes tapeterna och kring 1860 när cellulosabaserat papper kommit på rulle började man trycka med mönstrade trävalsar. Man vevade först på mönstret för hand men några årtionden senare drevs valsarna med ångkraft. I slutet av 1800-talet blev tapeterna billigare och det blev möjligt för fler att tapetsera. Som tryckfärg användes länge limfärg, efter mitten av 1900-talet börjar man plastlacka tapeterna.
Mix av mönster och stilar
Huset i Kävlinge byggdes vid en tid när tapeterna blev vanligt förekommande i alla samhällsklasser. I slutet på 1800-talet kopierade och kombinerade man mönster ur historiens alla stilar och alla stilar dök upp igen, gärna i kombination med nya. Ju finare miljö, desto fler tryckfärger och högre kvalitet, men annars är mönstren ganska lika hos både förmögna och mindre bemedlade. Huvudintrycket är mörkt, överdekorerat och kontraster. Samtidigt utvecklas ett tydligt förhållande mellan tapetmönster och typ av rum.
Arsenikhaltiga färger
Under 1800-talet blev de arsenikhaltiga färgerna populära på tapeter eftersom de var ljusbeständiga. Arsenik användes framförallt i gröna färger. 1876 infördes i Sverige totalförbud mot arsenik i alla typer av varor. Tapettillverkarna blev då tvungna att få sina tapeter godkända av erkända kemister och få en stämpel på tapeterna som intygade att de var arsenikfria (Sådana stämplar finns på tapeter från 1890-talet i Kalmar länsmuseums samlingar).
Kalmar nya tapetfabrik
Bland de aktuella tapetproverna finns flera med stämpeln ”arsenikfri” eller ”garanterat giftfri”. Flera tapeter har också stämpeln ”Kalmar nya tapetfabrik”. Fabriken startade 1865 och fick namnet Kalmar nya tapetfabrik 1888. 1970 köptes fabriken upp och ingick så småningom i ECO Tapeter AB. Tapeterna med stämpel kan alltså vara från tiden kring sekelskiftet 1900. På tapetproverna finns en annan stämpel som inte går att tyda och på några finns tryckt ”Svensk vara” och på en ”Harmonitapet”.
Datera tapeter
Det är inte så lätt att datera tapeterna eftersom stilarna snabbt växlade men ett ungefärligt årtionde kan man pricka in med hjälp av stilen. Till exempel jugend tapeterna i ljusa nyanser med stiliserade blommor hör till början av 1900-talet och kring 1915 fick gobelängtapeterna sitt genombrott. Små streck, gobelängraster, imiterar sidenskimmer. Sådana tapeter användes oftast i salen eller i finare rum. Under andra världskriget tapetserade man gärna med mönster av ljusa blomstergirlanger, för att leda tankarna ifrån krig och elände. På 1930-talet kom funkisens djärva och färgstarka mönster men populära blev även de enkelt mönstrade strukturtapeter som skulle imitera en putsad väggyta. 1950- och 1960-talen är geometriska mönster ofta i milda toner vanligt. Studera också om elledningar sitter under eller ovanpå tapeten, då kan man uppskatta när elen dragits och om tapeterna fanns före eller tillkom senare.
Bevara tapeterna
Om du tar tillvara gamla tapeter, förvara dem gärna i den ordning de satt på väggen och rum för rum. Man kan ofta separera tapeterna ifrån varandra genom att lägga dem i blött tidningspapper i en plastpåse några timmar. Men låt gärna tapeterna sitta kvar på väggarna, så kan även framtida husägare njuta av dem. Om väggen är mycket ojämn eller det inte går att tapetsera på de gamla tapeterna kan man klä väggarna med en tunn skiva eller pappspänna innan man tapetserar om.
Text: Carita Eskeröd, byggnadsantikvarie på Kulturen
Lästips:
Broström, Ingela & Stavenow-Hidemark, Elisabet (2004). Tapetboken: papperstapeten i Sverige. Stockholm: Byggförlaget
Gudmundsson, Göran (2010). Stora boken om byggnadsvård: inspiration, tradition, praktiska råd. Stockholm: Bonnier fakta
Johnsson, Barbro (red.) (2008). Gyllenläder och arseniktapeter: 400 år av tapeter från Kalmar län. Kalmar: Kalmar läns museum