Hur finner man spår efter mera omfattande samhällskriser vid arkeologiska undersökningar? Och vad kan de säga oss idag? Stefan Larsson, arkeolog och projektledare för den stora undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund, reflekterar kring frågan i detta blogginlägg.
Ett svårgripbart hot om sjukdom påverkar oss alla just nu, oavsett vem eller var vi är. Oro för anhöriga, för jobb, ekonomi, vardagsrutiner som ändras och semester- och andra planer som flugit sin kos. Även bearbetningen av den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund påverkas. Vi kan inte göra riktigt vad vi hade tänkt oss att göra, när vi hade tänkt oss att göra detsamma och vi kan inte träffas och diskutera igenom saker och ting. Föredrag och presentationer har skjutits upp. Kort sagt dras vi med förseningar av olika slag.
Kriser av olika slag
Vi befinner oss mitt uppe i vad som är, eller hotar att utvecklas till, en samhällskris om vi med detta menar att stora delar av den dagliga tillvaron förändras. Hur oroande detta än är, så är det långt ifrån första gången i historien som olika samhällen satts i gungning. Hur finner man spår efter mera omfattande samhällskriser vid arkeologiska undersökningar? Och vad kan de säga oss idag?
Samhällskriser kan vara resultatet av olika, och ibland samverkande, orsaker. Det rör sig om naturkatastrofer, krig, sjukdomar eller klimatförändringar som resulterat i försämrade odlingsförhållanden och missväxter. Under moderna tider får vi nog också räkna in ekonomiska kriser. Skillnaderna i förhållande till äldre tider tycks vara att kriser nu för tiden når större omfattning under snabbare förlopp, till följd av ökad mobilitet och en globaliserad ekonomi. De blir också mer allmänt kända med hjälp av internet.
Naturkatastrofer
Runt Medelhavet har jordbävningar alltid varit vanliga. Arkeologiskt är detta synligt som antingen reparerade eller övergivna byggnader. Även om skadorna varit omfattande har mycket återuppbyggts och fortsatt att användas. Emellanåt har en plats övergivits och flyttas till ett säkrare område. Det är ju inte så att vi är helt förskonade från jordbävningar här i Norden, men de orsakar sällan förödelse i den omfattning att det av arkeologer skulle tolkas som spår efter en naturkatastrof.
Under senare år har man också kommit att allt mer uppmärksamma effekterna av större naturkatastrofer, som exempelvis vulkanutbrott. Bortsett från förödande lokala konsekvenser av Herculaneum och Pompeji när vulkanen Vesuvius fick ett utbrott år 79 e Kr, för att ta de mest allmänt kända, står de vidare effekterna på klimat, väder och därmed människors omedelbara livsbetingelser i centrum för forskningen. Analyser av sammansättningen av växtfossil, pollen, liksom variationer i träds årsringar, pekar på sådant som om det funnits perioder som varit kyligare, varmare eller torrare än normalt.
Krig och plundringar
Spår av krig, plundring och härjningar kan vara mera tydliga och påträffas ibland. Ett exempel är byn Örja, utanför Landskrona. Vid en undersökning 2010 fick man konstatera att gårdarna bränts ned så fullständigt under Skånska kriget (1676–1679) att bara de nedersta delarna av husväggarna stack upp ur brandlager och bråte. Men, det visade sig också att flera av gårdarna hade byggts upp igen inom loppet av något årtionde. (Undersökningen i Örja gjordes av Riksantikvarieämbetet UV Syd, och rapporten kan man läsa eller ladda ner på Riksantikvariets webb. De översta bilderna är lånade från rapporten, sidan 166.)
Epidemier
När det gäller omfattande epidemier och pandemier är den arkeologiska informationen av mera indirekt karaktär. Även här spelar analyser av sammansättningen i växtfossil och pollen en stor roll och kan påvisa sådant som igenväxning av tidigare åkermark. Det är inte alla sjukdomar som avsätter spår i skelettet. Annars är utgör studier av skelett den främsta källan till människors hälsotillstånd under äldre tider. Gravar för offer för epidemier är i Sverige främst kopplade till pest under 1700-talet och kolera under 1800-talet.
Markanvändning och bebyggelse
Andra arkeologiska vägar för att studera mera omfattande samhällskriser är att klarlägga förändringar i bebyggelse och markanvändning. Vi har vid flera undersökningar sett hur en del tomter i de äldre städerna förändrats under andra halvan av 1300-talet. I några fall, som upptäcktes vid en undersökning på Algatan (kvarteret Herkules) i Trelleborg 2003, hade husen rivits och tomten stått obebyggd under en period. I takt med den ekonomiska återhämtningen bebyggdes tomten på nytt.
I andra fall, som en undersökning 2000 på Kyrkogatan i Lund (kvarteret Apotekaren 4) kunde man se att bebyggelsen ut mot torget stod kvar under den senmedeltida krisen, men att byggnaderna inne på gården ersatts av odlingar, så kallade kål-gårdar.
I kvarteret Sankt Mikael
I vår undersökning i kvarteret Sankt Mikael har vi inte funnit några direkta spår som kan tolkas som spår efter digerdöden under senmedeltiden. Här har bebyggelse- och markanvändningen varit stabil under långa tidsperioder. Från skriftligt källmaterial och undersökningen i fjol vet vi också att man ett par decennier in på 1400-talet tvärtom gjorde omfattande ombyggnationer i det dominikankonvent som fram till reformationen låg i kvarteret. Det tyder alltså på en stabil ekonomi.
Långt tidsperspektiv
Arkeologin arbetar med ett långt tidsperspektiv, och har ofta kunnat bidra med relativt detaljerade bilder av hur samhällena på olika nivåer återhämtat sig efter krig, katastrofer och epidemier. Inte sällan förändras saker och ting under och efter en samhällskris, det kan röra sig om ökad självförsörjning, förändringar i ekonomisk organisation och nätverk eller tillväxt i och av städer. Vad som framstår som klart är människans förmåga att utstå samhälleliga kriser och hennes strävan att övervinna dem och gå vidare.
Text: Stefan Larsson, arkeolog på Kulturen