Kvarteret Sankt Mikael: Favoritfynd och den viktiga kontexten

Ovanliga fynd, eller sådana som man inte alltid förstår, piggar upp och sätter tankarna i rullning. Här kommer tio personliga favoriter bland de 18 644 föremålsfragment som insamlades vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund under förra året:

Guldring, KM 96 218:185

En återkommande fråga till arkeologer är ”hittar ni något guld?” Det gör man i princip aldrig, såtillvida man inte undersöker en orörd förhistorisk praktgrav. Ädelmetall är överlag sällsynt som fynd i Lund, man har uppenbarligen hållit hårt i sakerna. Därför var fyndet av en rejäl fingerring i rent guld en ordentlig överraskning. Det har bara hittats tio stycken under de 130 år som man bedrivit arkeologi i staden. (Översta bilden och bilden nedan)

Träskål, KM 96 218

Föremål av organiskt material, som trä, läder och textil kräver en syrefri omgivning för att kunna bevaras på längre sikt. När det gäller saker av trä har de nog också fått användas som bränsle. Den här svarvade skålen fanns i botten på en brunn, och man kan föreställa sig att den helt enkelt kastades i brunnen när den sprack och eftersom brunnen fylldes igen ganska snart därefter kom skålen att bevaras.

Beslag, KM 96 218:82

Ett av flera beslag i olika material som framkom vid undersökningen. Detta exemplar är i bronslegering och kan ha suttit på en bok.

Snörnäbb, KM 96 218:100

Vem hade hört ordet snörnäbb innan vi lärde oss det av museets textilkonservatorer? Sådana finns än idag, om än inte lika tjusiga; det är den plastbit som sitter i änden på till exempel skosnören. Fyndet här är en föregångare, i bronslegering.

Glaspärla, KM 96 218:302

Glaspärlor är inga ovanliga fynd i tidigmedeltida lager. De finns i en stor mängd utföranden, färger och former. Det gick säkert mode i dem också. Just den här typen kallas majskolvspärla, föga förvånande.

Hängbryne, KM 96 218:398

Här är ett exempel på ett utpräglat vardagsföremål. Sådana här små brynen (och knivar) hittas i sådan omfattning att man kan säga att alla haft dem. Hålet visar att de hängt i (liv)remmen, lätt tillgängliga när man behövt skärpa till sin kniv.

 

Skrivtavla i elfenben, KM 96 218:129

Vi har visat skrivtavlan på Kulturens arkeologers instagram tidigare, men efter rengöring och konservering framträder motivet tydligare. Maria med Jesusbarnet står till vänster och till höger står en mansperson som har en stav i ena handen och någon form av föremål i den andra. Möjligen är det en av ”de vise männen”. Den utskurna reliefen är egentligen baksidan på skrivtavlan. Framsidan hade en yta av vax där man ristade in text. Vi hittade flera skrivredskap, styli, vid undersökningen.

Ringspänne, KM 96 218:519

Olika former av spännen är också vanliga fynd. De har behövts för att hålla samman kläder och remmar av olika slag. Det vill säga att varje person har behövt dem. Det här exemplaret är lite mer av ”show off”, förgyllt som det är och med en nål i rent guld. Vilket vid närmare eftertanke borde vara ganska opraktiskt med tanke på att guld är en ganska mjuk metall.

Flöte, KM 96 218:257

Kanske inte undersökningens vackraste föremål, men det dyker upp saker som hör till fiske även i en i ort som ligger långt från kusten (med skånska mått mätt). Kanske har man fiskat i Höje å?

Mellanölsburk, KM 96 218:519

Detta är antagligen undersökningens mest väldaterade fynd. Vi kan med säkerhet säga att det deponerades den 21 mars 1977. Det finns på sina håll en inofficiell tradition bland arkeologer att lämna något till kommande arkeologer vid till exempel provundersökningar. Den här fanns i sanden som man fyllde igen ”schakt 3” från den provundersökning som gjordes 1977. Datumet har vi hämtat från den ritning som gjordes då. Av visst kulturhistoriskt intresse är väl att mellanölet försvann några månader senare, den 1 juli 1977.

Den viktiga kontexten

Fynd kan betyda olika saker i olika sammanhang. I sig själv berättar ett fynd om sådant som hur det framställts och ofta, men inte alltid, vad det varit avsett att användas till. Däremot säger det inte alltid något om hur det använts eller vilka betydelser det haft. Sådant blir avläsningsbart först när fyndets sammanhang, dess kontext, kunnat redas ut.

Begreppet kontext har inom arkeologin dubbla betydelser, dels ett socialt, politiskt och historiskt sammanhang, dels en detaljerad som rör fysisk och stratigrafisk positionsbestämning. Vi hittar så gott som aldrig kompletta och intakta miljöer med kvarlämnade hela föremål. I princip allt vi gräver fram utgörs av avfall, i betydelsen att det lämnat sitt ursprungliga sammanhang, ofta för att återanvändas i ett annat.

Fynden behöver inledningsvis en lägesangivelse. Har det påträffats på tomt-, gatumark eller inomhus, i köket, stallet eller i verkstaden? Nästa steg består i att avgöra om det är något som tagits ur bruk eller gått sönder vid användning och hamnat direkt på platsen, eller om det samlats ihop och lagts på en avfallsplats. Ofta har avfallet flyttats och återanvänts senare som grundläggningsmaterial eller jordförbättring. Fynden är ofta omlagrade i ett eller flera steg.

Fyndstudier vid stadsarkeologiska undersökningar är närmast att likna vid en form av tredimensionellt pussel, om man vill rekonstruera vilket som varit ett föremåls ursprungliga sammanhang. Det beror på att i städerna har många människor genom århundraden levt och varit verksamma på begränsade utrymmen. Det finns självklart variationer mellan städer avseende omlagringsfrekvens, relaterat till bebyggelse- och befolkningstäthet och topografiska förutsättningar, men sammantaget rör det sig snarare om grad- än artskillnader. I Lund är omlagringsgraden osedvanligt hög.

Av de här visade tio exemplen på fynd är det bara träskålen i bild 2 och ölburken i bild 10 som inte var omlagrade.

Omlagringen är inte enbart ett problem. Att flytta jord har varit en del av de handlingar där rum formats och gjorts om vilket ger oss kunskap om exempelvis proportionerna mellan bebyggd och öppen yta vid olika tidpunkter.

Text: Stefan Larsson, arkeolog och projektledare