Den 30 maj är en rikstäckande dag för att uppmärksamma fönsterrenovering. Byggnaderna på Kulturen i Lund kan ses som en exempelsamling över olika tiders byggnadsskick med en stor variation av olika typer av fönster. Kom gärna och titta närmare på fönstrens profiler, beslag och ljusets spel i de munblåsta fönsterglasen.
Förutom att släppa in ljus och stänga ute vind och kyla så är fönster en viktig del av en byggnads formspråk. Fönstrets proportioner, placering i fasaden, indelning, material, profilering, hängning, beslag, typ av fönsterglas – alla dessa delar berättar om husets plats i historien, arkitektoniska stilideal och tekniska innovationer.
Fönsterglas har använts sedan medeltiden och var då mycket dyrbart. De första öppningarna i husens ytterväggar bestod av små gluggar som stängdes med en lucka. Öppningarna kunde täckas med linnetyg eller djurhud som skrapats tunn till pergament som släppte igenom dagsljuset. Glas förekom endast i kyrkor och i mer exklusiva miljöer. Först vid 1600 – 1700 kom glasproduktionen igång i något större omfattning och fönsterglas blev tillgängligt för fler. De fönsterglas som tillverkades var jämförelsevis små och fästes in i blyspröjsar till ett större fönsterparti. Fönstren förstärktes ofta med ett tvärgående stormjärn då blyspröjsen var en relativt vek konstruktion.
Onsjöstugan är en ryggåsstuga som har byggts med timmer som fälldes i slutet av 1750-talet. Stormjärn sitter över de blyinfattade fönstren
.Först i mitten av 1700-talet gjordes fönstren öppningsbara och samtidigt stabilare med hjälp av hörnjärn i fönsterbågen. Hörnjärnen har haft olika utformning, ofta dekorativa och ibland tillsammans med gångjärn. Under 1700-talet lyckas man också göra större fönsterglas vilka krävde en stabilare infästning i fönsterbågen, träspröjsen ersatte nu blyspröjsen.
I slutet av 1800-talet behövdes inte spröjsen längre då man kunde tillverka större fönsterglas. De vanligaste typerna av fönster från tiden är korspostfönstret och det tredelade T-post-fönstret, båda med fast mitt- och tvärpost. Spröjsen har dock återkommit som ett arkitektoniskt uttryck under olika tidsperioder.
Thomanderska huset är uppfört 1814 på Paradisgatan och flyttades till Kulturen 1925. På innergården syns de höga sexrutade fönstren som blev vanliga i början av 1800-talet. Mot gatan sitter korspostfönster. Fönstren har smäckra dimensioner. De hyvlade profilerna hjälper till att mjuka upp, bryta ned och sprida det hårda dagsljuset in i rummet.
Nordenstedtska huset/Intendentbostaden byggdes till 1941 av arkitekten Mogens Mogensen. Byggnaden är präglad av funktionalismens formspråk. Fönstren mot gården har en tidstypisk asymmetrisk indelning där den stora yttre fönsterbågen är fast och den mindre används för vädring.
Var rädd om dina fönster!
Gamla fönster är möjliga och värda att vårda. Även ett till synes illa åtgånget fönster går oftast att rädda då äldre fönster är tillverkade av utvalt och kådrikt kärnvirke. Att kitta om, måla, hålla beslag i gott skick och se över tätningen är en hållbar och resurssnål lösning som förlänger livslängden på fönstren och bidrar till att en byggnads kulturhistoriska värde kan bestå.
Fönsterrenoveringens dag firas den 30 maj varje år. Syftet med dagen är att sprida kunskap om de miljömässiga, ekonomiska, estetiska och hållbara fördelarna med att vårda sina fönster. Du hittar tips och råd om att underhålla och renovera fönster på fonsterrenoveringensdag.se. Kika gärna in där!
Text och foton: Lena Hector, bebyggelseantikvarie på Kulturen