Vilken uppmärksamhet det blev kring fotot från vårt arkiv som föreställer en man som lucia år 1875! Intendent Anders Jansson hittade bilden av en slump när han letade efter andra bilder i vårt arkiv. Vi berättade för Sydsvenskan som skrev en artikel, och sedan spred det sig som en löpeld till andra tidningar och till radio och tv. Nu kan vi också berätta mer om vem mannen på fotot är!
Nyheten om den tidigare opublicerade bilden av en väldigt tidig manlig lucia hamnade direkt i den återkommande debatten om vem som får vara lucia. Får pojkar vara lucia, får flickor vara stjärngossar och måste lucia vara blond? Vi är glada över att vi kunde belysa hur komplex luciatraditionen är, och hur olika man har firat och firar högtiden. Traditioner förändras hela tiden! Läs gärna vad Anders Jansson berättar i Sydsvenskans artikel, om du inte redan läst den.
Fanns i studentkatalog
På baksidan av fotot från 1875 av den manliga lucian står det ”Studerande Brag såsom Lucia 1875. Lund.” Mer visste vi inte om vem mannen på bilden var. Men när Fredrik Tersmeden, arkivarie vid Lunds universitet, läste artikeln i Sydsvenskan blev han nyfiken. Han letade rätt på en studentkatalog från höstterminen 1875, och där fann han en Johan Albert Heribert Brag, född 1853 i Värö och inskriven vid Lunds universitet 1874.
Uppföljande artikel i Sydsvenskan
Fredrik Tersmeden letade även fram en artikel ur Publicistklubbens matrikel från 1936. Där kan man läsa en kortfattad beskrivning av Heribert Brag, som blev lärare och tidningsman. Sydsvenskan skrev en uppföljande artikel om identifieringen av luciamannen.
Läs mer:
Lunds första lucia kan ha varit en man, artikel i Sydsvenskan
Manlig lucia blev lärare och tidningsman, artikel i Sydsvenskan
Stadens första lucia kan ha varit en man, artikel i Aftonbladet
Okända bilden visar: Första lucian kan ha varit en man, Svt Nyheters webb
Första lucian kan ha varit en man, artikel i Metro
Män var lucior redan 1875, artikel i Dagens Nyheter
Första lucian i Sverige var en man, klipp från tv4-nyheterna
Intressant! Kanske hörde manliga lucior till studentlivet i Lund under senare delen av 1870-t. Min farfarsfar Anders Blomstrand, missionär, skriver i brev 6 okt. 1880 från Indien till sonen Theodor, student i Lund (f.1860), att han hört gm en kollega att Theodor varit ”utklädd till flicka” och ”såsom sådan vunnit bifall”, vilket oroar fadern som ”hittills inte haft någon sorg för din skull”. Detta nämns s. 172 i boken ”Får jag se dig åter ansigte mot ansigte?”baserad på gamla familjebrev som jag och min bror Anders gav ut 2010 och som ger fler inblickar i bl a studentlivet i Lund. Nyheter förmedlades långsamt från/till Indien, så händelsen kan ha ägt rum dec 1879, Theodors första studentår. Han var med i Smålands nation och Landsmålsföreningen, som bl.a. ordnade fester för ”att underhålla och väcka intresse för sin sak” (Wikipedia). Kanske var det här som Theodor var ”utklädd till flicka” -en insats för en god sak eller bara nöje? Mvh Ingegerd Blomstrand
Hej Ingegerd, tack för ditt svar med det intressanta citatet. Jag har inte tidigare sett någon sådan kommentar och man förstår att det inte var helt accepterat att vara utklädd till kvinna. Man kan kanske tänka sig att det kändes ännu mer märkligt för en förälder som befann sig i Indien.
Kulturens grundare bestod just av studenter från Landsmålsföreningen. Landsmålarna uppträdde gärna utklädda i skådespel på dialekt. När Kulturens första utställning öppnade lät man producera kort som föreställde en av dessa pjäser, även här med män i kvinnokläder. I slutet av 1800-talet höll man fantastiska fester på museet. Vi har ett foto bevarat med ett 50-tal personer, hälften män och hälften kvinnor. Ser det ut som. De är alla män! Jag tror att landsmålarna förenade nytta med nöje. Man samlade in pengar till sin grupp eller sitt museum och hade samtidigt väldigt roligt. Med vänliga hälsningar Anders Jansson
TACK, Anders Jansson, för ditt intressanta mail om Landsmålsföreningens aktiviteter på Kulturen. Roligt att den skötsamme, allvarligt sinnade och samvetsömme Theodor (men han som annars rapporterade allt till sin pappa i Indien, berättade alltså inte själv om flick-utklädseln!) unnade sig denna festliga gemenskap till nytta och nöje.Kanske hade han en liten ådra med möjligheter för livsglädje. Han kunde ha blivit domkyrkomusiker (var musikalisk), gift sig med en professorsdotter (men då hade ju inte jag blivit till!)och levat kvar i det akademiska Lunds kultursalonger. Men han valde att själv bli missionär och fick ett rätt så slitsamt liv. Det är mycket man inte vet och förstår om en människas möjligheter och livsval. De andra ”Landsmålarnas”, som du nämner, och Lunds manliga lucias liv blev kanske inte heller så fyllda av spex och livsglans. – Det är viktigt att du samlar dokumentation om flydda tiders livsstilar. Jag var med en gång när du så fint berättade om det Thomanderska julfirandet. Tack också för det, hälsar hjärtligt Ingegerd Blomstrand
Lucia-traditionen är inte alls komplex i den aspekten, utan de fall där en man varit Lucia är det för att situationen kräver det och man vill roa sig.
Precis som i studentspex där män måste spela alla roller, då det till en början inte fanns så många kvinnor att tillgå, så har väl män också fått ta rollen som Lucia, om man nu som västsvensk ville ha ett Lusse-firande… Precis som i örlogs- och handelsflottan, då besättningar bara bestått av män, så har män fått spela alla roller när det var dags för underhållning, vid samkväm, spex, luciatåg och linjedop. Ja det finns säkert flera sammanhang, som bestått och består av endast män, där någon ha fått spela kvinna.
Läs gärna texten ”Lusse-firande hos värmlandsstudenter” i antologin ”Svenska gästabud från alla tider”. Värmlandsstudenterna befinner sig här i Uppsala och tiden är 1850/60-tal.