Den här veckan har murarmästare Henrik Nilsson varit här för att märka upp och plocka ner en av kakelugnarna i Thomanderska huset. Ugnen är en hantverks- mässigt tillverkad stadsugn, troligen tillverkad i början av 1800-talet. Det är en rätt vanlig kakelugn för denna tid. Den är uppbyggd av bränt tegel som är murat med lerbruk av lera, sand och vatten, och sedan täckt med kakel på utsidan.
Kakelugnen har inte stått på ett murat upplag utan direkt på bjälklaget, vilket har gjort att den satt sig och en stor spricka har uppstått. Därför demonteras den och märks upp, för att återmonteras på samma plats i ett senare skede, när vi har kommit tillrätta med hussvampen. Vid återmonteringen kommer vi mura upp ett fundament för att slippa denna problematik i framtiden.
I kakelugnen som inte varit eldad i på många decennier så återfanns en samlarbild på Greta Garbo och en liten dikt: ”Jag skulle plocka blommor och binda dig en krans men ängen den var frusen och inga blommor fanns.”
Text: Olof Andersson, byggnadshantverkare på Kulturen.
(Dikten ovan förekommer ofta i så kallade poesialbum eller minnesböcker, där vänner har skrivit dikter till varandra. Många av dikterna har förts vidare under lång tid, och är nu en del av vår kulturhistoria. Är du nyfiken på att veta lite mer om poesialbum kan du läsa folklivsforskaren och etnologen Bengt af Klintbergs förklaring i en frågespalt i GT/Expressen. Mer om poesialbumen står att läsa i Bengt av Klintbergs bok Harens klagan och i folkloristen Blanka Henrikssons doktorsavhandling Var trogen i allt – den goda kvinnan som konstruktion i svenska och finlandssvenska minnesböcker 1800-1980.)
