Kartorna och det gamla Lund

Kartorna i blogginlägget finns också i pdf:en nedan, för den som vill kunna förstora bilderna och titta närmre på dem. 

Kartorna i inlägget (PDF)

De äldsta avbildningarna

De äldsta avbildningarna av Lund skapades under 1580-talet. Det finns en schematisk skiss över staden, uppochnervänd, som går under beteckningen den vedelska kartskissen. ”Forum” står det helt koncist, på platsen för Stortorget. Det finns en samtida avbildning i form av ett kopparstick, där staden syns i sidoperspektiv. Det är en fin bild, men lite svår att begripa sig på, även om Domkyrkan tronar i mitten. Våren 2020 kom Kenth Hansens avhandling i historisk arkeologi, där Hogenbergs kopparstick dissekeras. Där föreslår han att huset med uppstickande trappstegsgavlar, till vänster om Domkyrkan, motsvarar Fru Görvels gård. Eller, under det namn som de flesta känner byggnaden idag: Stäket. Nästa gång du ska på restaurangen som huserar där idag, höj blicken från menyn och kolla in en av stadens äldsta, ännu stående byggnader!

Stad i våldsam omvandling

Paradoxalt nog kommer alltså de första avbildningarna av staden efter den tid då Lund historiskt sett var som mest framgångsrikt. Under medeltiden ståtade Lund som ärkebiskopssäte och som den viktigaste staden i östra Danmark. Efter reformationen 1536 så förlorade staden inte bara i status, utan stadsbilden genomgick kraftiga förändringar. Över tjugo kyrkor och fyra kloster/konvent revs efter kung Kristian III:s beslut, och rivningarna sattes igång omgående. I befallningen ingick att stenen skulle föras till Malmö (som seglat förbi Lund i betydelse) och användas till slottsbyggena där och i Köpenhamn. Rivningsförloppet tog tid och vissa kyrkor och kyrkogårdar fortsatte att användas, men inom loppet av 60–100 år har det mesta av de kyrkliga byggnaderna utplånats.

Ändå är det är uppenbart att bilden av Lund fortsatt präglas av kyrkplatserna och deras namn. Johannes Mejers karta från 1655–1660 ger ett grovt och förvridet intryck, men ett antal markeringar med kors indikerar var man menade att kyrkobyggnader, kloster och hospital legat. En osignerad karta från förmodligen 1669, ”gjord och ritad av Andreas”, ger en tydligare bild, med bebyggelsen utritad längs gatorna, men utan fokus på de gamla kyrkorna. Trots att få år skiljer kartorna ger de väldigt olika intryck. Inte lång tid efter det att de upprättades bröt Skånska kriget ut. I augusti 1678 stacks staden i brand av danska styrkor och hälften av stadens gårdar brann, främst i centrum och i stadens norra del.

Rotar och lyckor

Om än staden brunnit (och det var varken den första eller sista stadsbranden) så återuppbyggdes den, dock utan någon omfattande förändring i stadsplanen. Drygt hundra år efter Skånska kriget upprättades en karta av Caspar Magnus Espman, som visar gator, tomter och husens belägenhet – det finns en förteckning över husens ägare. Lägg märke till att det är stora delar av staden som inte är bebyggd. Det innebär inte nödvändigtvis att tomter stod övergivna, utan att man kan ha utnyttjat markerna inom staden för odling och djurhållning. Färgerna visar också stadens indelning i så kallade rotar, en äldre beteckning för stadsdelar, som hade betydelse för sådant som brandväsende och skatteuppbördsfrågor. De fyra rotarna hade namn efter medeltida kyrkor: Krafts rote i nordost, Vårfru rote i sydost, Drottens rote i sydväst och Clemens rote i nordväst. Faktiskt görs än idag ibland hänvisningar till de fyra rotarna. Stadsborna disponerade dessutom jordar utanför staden. Olika lyckor (en bit brukad jordbruksmark, åker eller äng, som ligger på något avstånd från det ställe, där ägaren bor) är markerade runt stadskartan.

Hjärtat breder ut sig

Lund bibehåller sin form i ytterligare nästan ett sekel, se till exempel kartan högst upp i inlägget, från 1801–1802. Det är under senare delen av 1800-talet som staden väller över de gamla stadsvallarna och börjar breda ut sig. Botaniska trädgården sväller ut mot nordost. Norra begravningsplatsen planeras i norr – Allhelgonakyrkan byggs mellan denna och staden. I slutet av 1800-talet anläggs en idrottsplats väster om stadskärnan. Ja, och redan på 1850-talet grep järnvägen och stationen in i den gamla stadens västra delar.

Denna stad i tillväxt krävde förstås nya ramar för beskrivningar och tomtnumreringar. 1924 infördes ordningen att kvarteren namngavs. Flera av dem i stadens gamla hjärta uppkallades efter de kyrkor som på medeltiden legat inom dem. Men eftersom vissa placeringar fallit i glömska, så hamnade vissa namn tokigt. Exempelvis ligger kvarteret Svartbrödraklostret söder om den plats där det arkeologiskt uppdagade sig.

Arkeologerna och kartorna

Inför arkeologiska undersökningar plockas kartorna fram och granskas, så också inför undersökningen som genomfördes 2019 i kvarteret Sankt Mikael. På ”Andreas” karta från 1669 syns några tätt placerade byggnader längs Stora Algatan, som avgränsar kvarteret i norr, se det röda krysset på detaljen av kartan nedan.

På den drygt 100 år yngre kartan, Espmans karta från 1783, finns bara en byggnad markerad i kvarterets norra sida (bredvid det röda krysset på detaljen av kartan nedan). Och ända fram till 1835 betecknas tomten som öde eller ”hagmark”. Vid den arkeologiska undersökningen kunde konstateras att äldre bebyggelse inom den aktuella tomten rivs någon gång kring år 1700. Däremot har vi genom undersökningarna kunnat konstatera att platsen inte lämnats åt sitt öde, utan bland annat odlats på.

Men arkeologin har ju sträckt sig bortom kartornas tid. Vid 2019 års undersökning påträffades rester av murar inom tomten, som kan ha koppling till rester av stengolv som hittades redan 1928, men då ute i Stora Algatan. Lämningarna daterades till medeltiden och tolkades preliminärt tillsammans som spåren av ett hus, som i så fall har stått mitt i gatan. I en tidigare blogg om kvarteret Sankt Mikael har nämnts att det finns ytterligare frågetecken runt gatorna i och kring kvarteret, som under medeltiden präglades av dominikankonventet (Svartbrödraklostret) i västra delen och kyrkan Sankt Mikael i öst. Åren 1294–1295 gav kungen dominikanbröderna lov att hålla en väg vid sitt konvent, men redan 1303 förefaller det som om kungen befaller fogde och rådmän i Lund att bortse från tidigare brev och ta tillbaka vägen. I brevet antyds nämligen att borgarna klagat, eftersom dominikanmunkarna blockerat borgarnas väg till kyrkan Sankt Mikael och detta gick givetvis inte för sig.

Uppdrag, uppsåt, skönmålning, skiss…

Arkeologer är oerhört förtjusta i de gamla kartorna och använder dem mycket i sina uppdrag, för att skapa sig en bild av en plats biografi. Vad kan ha hänt här, hur kan det ha sett ut? Men historiska kartor kräver också ett källkritiskt tänkande, där alltifrån individuella lantmätares mät- och teckningsförmågor till krigsapparaters sluga baktankar till konungsligt överdådiga prospekt kan förvirra. Det är inte alltid uppenbart vad tanken med den enskilda kartan har varit, vem som påverkat och vad som ”kvalade” in. Men oavsett vilket, så är de en vacker skatt att glädjas åt.

Text: Annika Knarrström, Arkeologerna Lund & Hanna Emgård Ryberg, praktikant.
(Undersökningen i kvarteret Sankt Mikael är ett samarbete mellan Kulturen, Arkeologerna och Sydsvensk Arkeologi, med Kulturen som huvudman). 

Läs mer: 

André, Annika & Högstedt, Christina. 1990. Kartornas Lund. 1580-talet till 1950. Gamla Lund Förening för bevarande av stadens minnen, Årsskrift 72, 1990. Lund.

Gardelin, Gunilla. 2015. Kyrkornas Lund. Archaeologica Lundensia. Investigationes de Antiqvitatibus Urbis Lundae XII. Lund.

Hansen, Kenth. 2020. Medeltida stadsaristokrati. Världsligt frälse i de skånska landskapens städer. Lund Studies in Historical Archaeology 21. Lund.

Lantmäteriet har en webb där du kan titta på historiska kartor:Lantmäteriets historiska kartor