I söndags kom beskedet. Hasse Alfredson är död. Under söndagskvällen strömmade kärleksfulla vittnesmål och minnesord ut i radio, tv och sociala medier. De har fortsatt in i denna vecka. Orden som beskriver Hasse Alfredson är värme, humor, humanism, genialitet, glädje, kvalitet, generositet, lust och mer värme. Hasse var en multikonstnär, unik i sin bredd, sin kvicktänkthet och i sin produktivitet.
Jag har, som producent för utställningen Hasse och Tage på Kulturen, haft förmånen att gå igenom hela AB Svenska Ords arkiv som numera finns på Universitetsbiblioteket i Lund. Genom arkivet har jag lärt känna både Hasse och Tage, och genom arkivet framträder också många av de egenskaper som Hasse besatt.
I arkivet finns i stort sett alla Hasse och Tages manus – revyer och sketcher, böcker och filmer. Många manus har ändringar i marginalerna, strykningar, tillägg och anteckningar. Flera av ändringarna hamnade i slutversionen på scen. Orden var viktiga. I en intervju har han sagt att han såg sig själv främst som en skrivande människa. Hasse var mån om orden och noga med formuleringarna. Formuleringarna i manus är valda av en anledning och utmejslade med ett syfte. Denna noggrannhet blir tydlig i arkivmaterialet.
Även om mycket i arkivet är färdiga texter, skymtar också den sprudlande, spontana personen som bubblade av idéer. Här och var finns en liten, rolig tecknad figur i kanten av ett papper, eller rent av en tom sida, där det på scen blev plats för improvisation. Programblad och andra trycksaker i arkivet har en mängd olika uttryck och stilar, oerhört varierat. Det visar på lekfullhet och skaparlust.
Kanske mer än något får man i arkivet också en känsla för hur produktiv Hasse var. Förutom sina projekt med Tage, skrev han flera egna böcker, gjorde egna filmer, framträdde i andras shower, i tv-program, på teater. Han skrev debattartiklar och gav ut skivor. Tempot med vilket han skapade denna mängd material är imponerande.
En del av arkivet består av tidningsklipp, samlade och inklistrade med datum och källa angivet. Förutom något enstaka hemma-hos-reportage från 1960-talet, finns väldigt få artiklar om Hasses familj eller privatliv. Journalister försöker, men det tycks som att Hasse själv drog en ganska tydlig gräns mellan arbete och privatliv.
Att ha fått lära känna Hasse Alfredson lite grann har varit ett inspirerande privilegium. Även om Hasse själv inte kommer att skriva mer, kommer det han producerade att leva vidare länge till. UB kommer se till att hans material skyddas på bästa sätt för framtiden, och utställningen på Kulturen fortsätter skapa generationsbryggor ett tag till.
Som Hasse skulle sagt: Keep Swingin’!
Text: Sofie Bergkvist, producent för utställningen Hasse och Tage på Kulturen i Lund
