På söndag är det dags för Östarpsdagen på Kulturens Östarp igen, och då kan du bland annat träffa våra timmermän Olof Andersson och Fredrik Gustavsson. De kommer att berätta om korsvirkeskonstruktioner och samtidigt mura upp lersten i korsvirkesfack på Gamlegård. De finns på plats kl 11–16.
Under veckan har timmermännen arbetat med att byta ett fotträ i en av Gamlegårds korsvirkesväggar. Fotträt (eller syllen som den kallas utanför Skåne, alltså den nedersta horisontella trästocken i en korsvirkesstomme) hade ruttnat och var i dåligt skick.
Arbetet började redan förra året, då en ek ute på Östarp fälldes med yxa i augusti. I ett tidigare blogginlägg kan du se en video av trädfällningen. På förra årets Östarpsdag bilade timmermännen sedan stocken till en fyrkantig timmerbjälke inför publik, som ni kan se på bilden nedan.
Den här veckan har alltså timmermännen bytt det gamla fotträt mot ett nytt. De lodräta stolparna i korsvirkesväggen lyftes upp med hjälp av domkraft, och konstruktionen säkrades med stämp. Sedan kunde lerstenarna plockas ut ur de två nedersta facken, innan det skadade fotträt lyftes ut och det nya sattes in.
Under Östarpsdagen kommer timmermännen visa när de murar tillbaka lerstenen – som var i gott skick – i facken. De kommer också att berätta om korsvirkeskonstruktioner och svarar förstås gärna på frågor. Du kan också se olika verktyg som används för traditionellt skånskt timmermansarbete och lerbyggnation.
Välkommen att titta, lyssna och ställa frågor! Du hittar timmermännen på Gamlegårds innergård kl 11–16.
Recept på Lerstenen! Vill gärna göra egen.
Hej! Ska kolla av med våra timmermän, återkommer!
Mvh Maria Bohlin, informatör på Kulturen
Hej igen Konrad!
Våra timmermän återanvände lerstenar vid detta tillfälle, men i rapporten ”Hantverkskunskap rörande skånsk byggnation med lera på landet”, skriven av Karl-Magnus Melin, timmerman & arkeolog/Knadriks Kulturbygg AB, hittar man följande beskrivning av hur man tillverkar lerstenar:
””Så kallad ”rausten” tillverkad av lera och soltorkad, användes mycket förr såsom byggnadsmaterial, och ännu finnas personer som tillverkar dylik sten. En plats där man ännu tillverkar sådan är i Gunnaröd i Billinge, och en gång då jag färdades förbi tillverkningsstället träffade jag ägaren av
gården och fick då reda på hur han tillverkade denna. Leran brytes upp och fuktas samt får stå att blöta över natten i ett för ändamålet grävt hål. På morgonen bearbetas den med skyfflar och dessutom trampar man i leran så att den blir mjuk och smidig. Härefter lägges den upp på ett bord, ett flak förfärdigat av brädor, vilket vilar på en träställning, som kan vara fäst på hjul så att man kan köra bort till den plats leran är belägen och slippa bära denna, utan den kan läggas direkt upp på bordet.
På bordet har man en träform med plats för två stenar av omkring en vanlig tegelstens storlek. Leran lägges och packas i denna form och sedan stryker man överytan jämn, antingen med handen eller en
käpp. Därefter lägges stenen till torkning med ena flatsidan uppåt. När den fått ligga så att denna sida är torr sättes den på kant, vilket kallas ”kantas”, och när så alla stenar äro torra läggas de upp i högar och användes till byggnadsändamål, dels till inner- och dels till ytterväggar. Då stenen
användes till ytterväggar måste den rappas eller brädbeklädas men då den användes till innerväggar behandlas den såsom sådan brukar. Då stenen jämnas på översidan av formen kallas detta, att stryka
stenen.”
Skulle du vilja att vi skickar rapporten som en pdf kan du mejla [email protected] och be mig skicka den.
Vänliga hälsningar
Maria Bohlin, informatör på Kulturen