Den arkeologiska undersökning som nu görs i kvarteret Sankt Mikael är en i en lång rad som Kulturen gjort under 129 år av arkeologi i Lund. Och det är inte första gången det görs undersökningar i kvarteret Sankt Mikael. De olika sätt som man dokumenterat undersökningarna på är också en illustration av arkeologins förändringar.
Kulturen har bedrivit arkeologi i Lund sedan 1890. Museet är också, vad som kallas, arkivbildande. Det vill säga att vi kan behålla allt dokumentationsmaterial som ritningar och fotografier från undersökningarna samlat. Vidare finns fynden från alla dessa undersökningar lagrade i museets magasin.
En lång tradition av arkeologi
Även om långt ifrån alla undersökningar som gjorts är bearbetade och har resulterat i en rapport, kan man relativt enkelt skapa sig en överblick över äldre arkeologi i staden bara genom att kliva ner till arkivet. Detta är en stor fördel när man planerar nya undersökningar eller andra typer av ingrepp i marken.
Lunda-arkeologins drygt hundraåriga historia innebär att det inte är första gången det görs undersökningar i kvarteret Sankt Mikael. De äldsta dokumentationerna från kvarteret är från 1906 och under årens lopp har ett stort antal undersökningar av varierande omfattning, inriktning och kvalitet gjorts. Det har framför allt varit kvarterets södra och sydöstra delar som undersökts i samband med nybyggnation och ledningsdragningar. Dessa undersökningar har berört delar av dominikankonventets (”svartbrödraklostrets”) kyrka och kyrkogård och delar av den medeltida sockenkyrkan Sankt Mikaels begravningsplats.
Dokumentation berättar om arkeologins förändring
Den arkeologiska kunskapen om kvarteret Sankt Mikaels norra delar har varit mera begränsad. Före 1998 kom informationen företrädesvis från ganska små schakt. De arkeologiska observationerna från kvarterets norra delar är från 1906, 1939, 1963, 1977 och 1998. De är av olika karaktär och de olika sätt som man gjort dokumentation är på sätt och vis en illustration av arkeologins förändringar under 113 år.
1904 och 1906
När byggnaden ut mot Stora Algatan, (som i dag huserar Lunds universitets sektion för externa relationer), uppfördes 1904, tycks det inte ha gjorts någon arkeologisk dokumentation. Däremot finns det i Kulturens arkiv en handskriven lapp med följande text, skriven med den tidigare stadsantikvarien Ragnar Blomqvists handstil:
”Den 30 mars 1938 omtalade grovarbetaren (blankt), son till byggmästaren (blankt) följande: Då min far byggde det hus där pastorsexpeditionen var förut (= kvart. S:t Mikael nr 2) hittade vi ett stall i södra änden av den västra gårdsflygeln. Där var en stenläggning och ovanpå den häst-spillning och allting hade sjunkit djupt ned i en håla. Där var 7 meter till fast botten. Inga spår av spiltor. Hålan kom igen där vi grävde för den östra gårdsflygeln, men där längre mot norr”
Till denna redogörelse har Blomqvist tillfogat följande kommentar, samt en rekonstruktionsritning: ”Tydligen fåran för ett vattendrag. Hästspillningen har tydl. varit växtdelar i gyttjan, vilka vid ytligt betraktande ofta ge intryck av att vara hästspillning”.
När Aktiebolaget Skånska Brand bebyggde hörntomten ut mot Tegnérsplatsen 1906 gjordes en ritning av arkeologen Pär Axel Olsson. På denna finns två brunnar och två stenrader inritade. Stenraderna har tolkats som grundmurar, sannolikt rör det sig om grunderna till två olika byggnader.
Längst ner i blogginlägget finns en pdf med alla skisser/figurer i blogginlägget, om du vill kunna förstora bilderna.
1939
I samband med att det 1939 byggdes ytterligare ett hus inne på gården i hörntomten ut mot Tegnérsplatsen, drogs ett nytt vattenledningsschakt, vilket dokumenterades av Ragnar Blomqvist. Av intresse är dels en husgrund som påträffades på cirka en meters djup, dels en stenläggning som nämns i den övriga dokumentationen.
Dokumentationen i fält var ofta mer eller mindre skissartad på den här tiden, men skisserna renritades sedan i flera steg i lugn och ro på kontoret.
1963
Inför en tillbyggnad i den södra delen av innergården (som i dag huserar Lunds universitets sektion för externa relationer), gjordes arkeologisk dokumentation 1963 av schakten. Grundmursrester i upp till två skift påträffades vid fem olika punkter strax söder om det område som kom att undersökas 1998.
1977
Efter att ”Petersborg” och ”Ljusstöperiet” (läs mer om de rester vi hittat från de byggnaderna i ett tidigare blogginlägg) rivits 1959 användes tomten Sankt Mikael 16 som parkeringsplats. I slutet av 1970-talet fanns det dock planer på nybyggnation. I samband därmed gjordes en arkeologisk förundersökning om fyra mindre schakt 1977. Dokumentationsmaterialet består av ritningar, fotografier och en kort rapport.
1998
Det här året byggdes innergården igen i grannfastigheten, det vill säga den som hyser Lunds universitets sektion för externa relationer. Eftersom arbetena innebar markingrepp gjordes en arkeologisk undersökning. Denna kom att omfatta tre områden. Utöver undersökning av innergården, sänktes även golven i den östra flygelbyggnadens källare och i portgången ut mot Stora Algatan. Det visade sig finnas välbevarade golv och stenläggningar i alla tre områden som undersöktes.
Vid denna tid gjordes dokumentationen fortfarande för hand – analogt – och alla lämningar ritades på film med förtryckta millimeterrutor. Registreringen av fynd gjordes dock i ett enkelt program i dator.
2004
Med anledning av ett behov av att förstärka och dränera grunden till den byggnad som uppfördes 1939 öppnades några mindre schakt, vilka då dokumenterades. Även här gjordes fältdokumentationen för hand, men digitaliserades i efterhand.
2014
I samband med planeringen inför den nybyggnation som nu ska uppföras i kvarteret Sankt Mikael 16 gjordes en så kallad förundersökning i syfte att komplettera och detaljera kunskapen om de arkeologiska förhållandena på platsen. Dokumentationen gjordes nu både analogt och digitalt och schakten fotograferades med tanke på att skapa underlag för tredimensionella modeller.
Och nu…
Nu för tiden är arkeologiska undersökningar närmast totalt digitaliserade. Det innebär att till exempel bearbetning, översikter och liknande som tidigare tog timmar i anspråk nu kan göras med ett par knapptryck. Alla lämningar mäts in digitalt, den skrivna dokumentationen görs direkt i surfplattor och via ett lokalt nätverk går dokumentationen, tillsammans med den löpande registreringen av fynd direkt in i databasen, mer eller mindre i realtid. Lägg därtill resultaten av analyser av ben, jordprover och keramik som också kommer in efter hand som de blir klara.
Fotografier är självklart digitala och numera tar vi lod- eller ortofoton som dels är till stor hjälp vid bearbetningen, dels kommer att underlätta den vidare förmedlingen av resultaten. Framför allt kan de användas till att göra tredimensionella modeller om man så önskar. Mängden information som kan – och faktiskt – hanteras är mycket, mycket stor. Man kan inte låta bli att undra vad Pär-Axel Olsson hade sagt om detta och fundera över hur arkeologin ser ut om ytterligare 113 år.
Varför var namnen inte ifyllda, eller har ni utelämnat dem med (blankt)?
Grävde man verkligen 7 m för grundläggningen?
Hej Johnny,
I Ragnars dokumentation har han lämnat det blankt. I ursprungstexten till bloggen hade jag egentligen med en rad om att byggmästaren hette Sven Nilsson.
Uppgiften om 7 m djup ansåg även Ragnar Blomqvist vara tilltagen i överkant. Däremot kan det stämma att det gått ett äldre fuktdrag där, vilket under tidig medeltid grävts om för deponier av gödsel och avfall (utifrån undersökningsresultaten 1998 att döma).
/Stefan Larsson, arkeolog och projektledare