Omgestaltningen av Onsjöstugan i vårt friluftsmuseum fortsätter. Under veckan har ett nytt staket kommit upp runt ryggåsstugan och dess nya utemiljö. Här berättar Per Larsson, samordnare för våra agrara samlingar, om stakettypen vi har valt och om varför vi väljer att arbeta med inhägnader i vårt friluftsmuseum.
På Kulturens friluftsmuseum har det sedan hösten pågått ett mycket spännande arbete. Våra landsbygdsmiljöer, så som Blekingegården, Bosmålatorpet och Onsjöstugan, ska på ett tydligare sätt gestaltas så att alla besökare tydligare ser att dessa hus och miljöer inte har sitt ursprung på en och samma plats. För omkring 100 år sedan flyttades de till Kulturen i Lund från olika platser i Sydsverige, och de representerar olika byggnadstraditioner och berättar om olika sätt att leva och bo.
Lokala hägnadstyper
Ett sätt att lyckas med vårt mål är att avgränsa områdena kring de enskilda husmiljöerna. Under årens lopp har olika hägnader funnits kring husen, så som flätade enrisgärden och senare vanlig hankgärdesgård. Vi vill lyfta fram den spännande tradition av lokala hägnadstyper som funnits i södra Sverige och som tyvärr är ganska okända för många idag. Flätgärden, risgärden, stengärden och staket är de typer som vi vill använda. Rätt hägnadstyp vid sin riktiga miljö!
Under våren har vi främst arbetat med Onsjöstugan som har en innehållsrik historia med många sidospår. Den berättelse som skall framträda är husets historia i tiden kring 1800-talets mitt så som undantagsstuga. Från Folklivsarkivets rika samlingar hittade vi en beskrivning på en stakettyp som tidigare var vanlig i mellersta Skåne och fanns i Långhult som var grannby till Jonstorp där Onsjöstugan ursprungligen stod.
Du kan se staketskissen ovan i större format i en pdf på Folklivsarkivets webb, där flera olika stakettyper beskrivs. Pdf:en är en del av Folklivsarkivets dokumentsamling.
Material från ägorna
Stakettypen byggdes av det material som fanns tillgängligt på ägorna. Stolparna var gärna av ek för hållbarhetens skull men slanorna kunde vara av olika träslag som till exempel björk, al, hassel eller furu. Till vårt staket är stolparna av ek och slanorna av hassel och al som vi skördat vid Kulturens Östarp utanför Blentarp.
Barken på slanorna har skrapats av för att öka deras livslängd. De vilar på trädymlingar som slagits in i stolpen. Stakettypen byggdes för att hålla djuren kvar på betet. För att djuren inte skulle knuffa av slanorna band man fast slanorna vid stolpen med vidjor av trädgrenar. Vi har använt färska björkgrenar som dagen innan hämtats vid Kulturens Östarp. De vrids och binds som en ögla runt slanan och stolpen.
I videon nedan kan du se när Kulturens timmerman Olof Andersson arbetar med staketet, filmat av vår begyggelseantikvarie Erik Blomqvist.
Se första nya hägnaden
Staketet är av en ganska enkel typ som användes långt in på 1900-talet och än idag, om än i förändrad konstruktion. Dymlingarna och vidjorna kom i slutet av 1800-talet att bytas ut mot spik och i vår tid med skruv. Så vill ni se ursprunget till det vanliga plankstaketet så kom till Kulturen och titta på det första av våra nya hägnader.
Text: Per Larsson, samordnare för Kulturens Östarp och de agrara samlingarna