Onsjöstugan hålls just nu stängd, men innanför den stängda dörren håller en interiör på att växa fram. Det som ska gestaltas är en skånsk undantagsstuga på 1850-talet. Här berättar intendent Karin Hindfelt om hur vi har tänkt när vi har valt möbler och föremål till interiören. På bilderna ser ni intendent Niklas Ingmarsson, som är projektledare för omgestaltningen.
Den 1 juni 1825, fjorton år efter bröllopet med Sven Andersson, föder Gunhild Andersdotter en son, Anders. Han blir parets enda barn och är född dövstum. När Sven Andersson efter en tids sjukdom dör 1843 är gården de bor på redan såld till grannen, men Gunhild och sonen Anders bor kvar på undantag i det vi idag kallar för Onsjöstugan. Det är deras boende och liv vi vill skildra. Men gestaltningen kommer inte att vara ”fix och färdig” när stugan åter öppnar för besök, utan det är en pågående process att fylla den med föremål och ”liv”.
Grundmöblering dagligstuga
Alla dagligstugor i allmogemiljö i södra Sverige möblerades utifrån samma schematiska grundmöblering. Den väggfasta bänken, långbänk och bordändes-bänk stod vid rummets ena sida, med ett bord framför. Ofta fanns ett vråskåp i hörnet över bordändes-bänken. Bredvid sättugnen (som eldades från köket) fanns det en stol eller en kakelugnsbänk. I hörnet diagonalt mot bordet stod husbondfolkets säng. Detta var de fasta punkterna – sen fylldes resten av rummet ut med enklare sängar, skåp, en klocka med mera beroende på vad man behövde och hade råd till.
Bouppteckningarna till hjälp
Vi har letat upp och jämfört bouppteckningarna efter Sven Andersson och hans fru Gunhild Andersdotter för att få en uppfattning om vilka möbler, husgeråd, textilier med mera som kan ha funnits i hushållet när Gunhild och Anders bodde där. Det är tydligt att de under tiden från Svens död 1843 tills det att Gunhild dör 1865, varit tvungna att sälja vissa mer värdefulla inventarier. Tenntallrikar byttes så småningom ut mot lergods, mässingsljusstakarna såldes troligen, en kista och ett skåp avyttrades och den äktenskapliga sängen byttes mot en mindre säng till Gunhild.
Inga ögonvittnesskildringar
Stugan kommer att möbleras som vi tror att den kan ha tett sig under 1850-talet. Det finns ju inga bevarade bilder eller ögonvittnesskildringar av hur det verkligen såg ut i stugan vid denna tid, så vi får använda både vår kunskap och vår fantasi för att gestalta Gunhilds och Anders boende.
Text: Karin Hindfelt, intendent på Kulturens samlingsavdelning.
Vi planerar att öppna Onsjöstugan igen 1 maj. Då är ni välkomna att hälsa på i undantagsstugan.
Läs gärna tidigare blogginlägg om Onsjöstugan