Stråtaken på Hylla smedja och Västra Vrams prästgård har skador och förslitningar, och därför får nu båda husen ny taktäckning av råghalm. Ställ gärna frågor till hantverkarna och kom nära och titta!
Råghalm användes i södra Sverige
Stråtak av olika material har funnits i Sverige i flera tusen år. I södra Sverige har man mest använt råghalm, som det fanns god tillgång till. När bonden skördade sin råg med lie och självbindare var det inga problem att ordna långa strån av halm till takläggning. I dag är det svårare att skaffa långhalm, eftersom stråna knäcks av skördetröskan.
Under 1800-talet började stråtaken ersättas av spåntak, och under 1900-talet började man först använda papper och senare eternit och plåt. I mitten av 1900-talet fanns bara ca 10 % av halmtaken kvar.
Hela taket läggs inte på en gång
Man kan se att stråskiktet på taket är tunt när de längsgående hasselpinnarna är synliga, då är det dags att täcka om den delen av taket. Man täcker traditionellt ”i stin”, det vill säga att man lägger om en yta i taget under en följd av år. Vår smedja är täckt med halm och prästgården med vass, men båda får nu taktäckning av råghalm.
Det sydsvenska sättet att lägga stråtak startar med att den gamla vassen rivs ner. Den nya halmen läggs nerifrån takskägget och uppåt. Halmen pressas fast med horisontella hasselkäppar och binds med pilevidjor eller galvaniserad järntråd runt hasselkäpparna och läkten. Läkten ligger under halmen på taksparrarna.
Skärs som en gåspenna
När man binder halmen syr man med en stor böjd nål. Halmen jämnas till genom att man klappar med en täckevraka och nocken ryggas (täcks) med löspressad råghalm i ett tjockt lager. Till sist skärs nedre kanten av stråna ner på traditionellt sätt till vassa strån, som en gåspenna, för bästa vattenavrinning.
Ryggningen hålls på plats med ryggaträn. Ryggaträna är av kluvna ekstockar och i den spetsiga toppen borras ett hål. Ryggaträna läggs i par och sätts samman i den övre delen med en dubb genom det borrade hålet. För säkerhets skull fäster hantverkarna ryggaträna här på museiområdet även med en galvaniserad tråd.
Det här gör Knadriks Kulturbygg på prästgårdens tak:
På prästgården ersätter de vasstaket i stin med ny råghalm, och även ryggningen och ryggaträna byts i anslutning till omtäckningen. Längs den övriga nocken kompletteras ryggningen med löspressad råghalm. Hantverkarna lagar även småskador, bland annat i takskägget på norra sidan och kring skorstenen. Halmen bind med hasselkäppar och galvaniserad tråd. Traditionellt är läkten spräckt eller av rundträn och då fungerar det bra att binda med pilevidjor, men här är läkten skarpsågad ochdärför väljer vi tråd för att det ska hålla.
Det här gör Knadriks Kulturbygg på smedjans tak:
Taket är täckt med halm och de delar som är i sämst skick ersätter hantverkarna med ny råghalm. Vind- och solbrädorna samt avrinningsbrädor vid skorstenen byts om de är uttjänta. Taket binds med hasselkäppar och pilevidjor. Ryggningen längs hela nocken och alla ryggaträn byts. Här läggs nocken om med den gamla halmen som rivits ner från takfallen. Traditionellt har man återanvänt den gamla taktäckningshalmen till ryggningen. Nu kan vi studera skillnaden på smedjan och prästgården, där ryggningen läggs med ny löspressad halm.