Visst har de flesta hört talas om att det påträffas gravar från förhistorien och de flesta har kanske sett en bild i en tidning på ett skelett i en grav. Men att huka sig ner intill ett riktigt skelett där du faktiskt med egna ögon kan se att det varit en människa en gång i tiden, är speciellt. Det tycker vår arkeolog Aja Guldåker, som här fortsätter berätta om den undersökning av en boplats och ett gravfält i Åkarp som Kulturens arkeologer arbetar med sedan några veckor tillbaka.
När man ser skelettet som kommit till ytan med egna ögon blir så påtagligt att det funnits en vardag för individen i graven, ett liv där tänderna har slitits ner, skador som tillkommit i livet kanske återspeglas i skelettet och där gravgåvor visar att det funnits en omtanke om människan som avlidit. Visst får även vi en klump i magen när vi tvingas att avbryta den gravlagdes sista vila eftersom området ska exploateras, men vi försöker göra det på ett så värdigt sätt som möjligt. Till vår hjälp har vi osteolog Lena Nilsson som började arbeta för oss i tisdags
Jag tror det ligger ett litet barn där
Under två dagar denna vecka har Hugo Pålsson från åk 6 Palettskolan i Lund haft praoplats hos oss. Båda dagarna fick han gräva med oss på gravområdet som är det som nu undersöks. Första dagen fick han prova på hur det är att vara arkeolog när himlen öppnade sig med buller och bång, hur vi klafsar omkring med tunga skor fulla av lera och hur vi måste skynda oss in och ta skydd när det blixtrar. Sista dagen fick han känna på hur det är när solen strålar skoningslöst på oss och skapar stenhårda anläggningar som ska grävas snabbt och effektivt för att hålla tidplanen. Hugo var en jätteduktig praoelev och klarade utmaningarna det innebar alldeles utmärkt. På bara två dagar greppade han också bra vad vi arbetar med, nedan följer en kort intervju med svåra frågor ställda av grävledare Aja Guldåker.
Aja: Vad gör en arkeolog?
Hugo: Gräver efter gamla saker från varelser som levt före oss.
Aja: Hur gör vi för att ta reda på vad varelserna gjort?
Hugo: Det är liksom… (svår fråga och Hugo tänkte länge, vi tyckte alla att svaret som sedan kom var väldigt väl genomtänkt!)…ni tar olika prover på exempelvis kol och tittar på jorden om den är mörk och om någon lagt på jord ovanifrån och då vet man om någon byggt eller begravt någon.
Aja: Vad har du fått göra?
Hugo: Jag har fått arbeta på ett hackbord och sedan har jag fått rensa upp så att man kan se gravarna, det svarta där de gjort någonting.
Aja: Vem ligger i graven tror du?
Hugo: Jag tror att det ligger ett barn där, den är så liten.
Aja: Den djupa graven som vår osteolog Lena jobbar med, vad tänker du om den?
Hugo: Först blev jag förvånad för jag har aldrig kommit så nära så man kan ta på det och jag var lite rädd att jag skulle trilla ned på skelettet.
Aja: Flera av gravarna hade ju gravgåvor i form av keramikkrus, knivar, bältessöljor och kammar, varför lade man ner det till de döda?
Hugo: För att andra tycker personen gjort något bra och för att de vill tacka och för att de ska få det bra när de är döda. Det kan ha varit de döda som ägde sakerna.
Vi tackar vår klarsynte praoelev Hugo och hoppas att vi får se honom i fält igen om några år!
Sakrala byggnader intill gravarna?
Veckan som passerat har varit intensiv som det ju brukar vara på undersökningar som endast pågår under en begränsad tid. Huvudfokus för närvarande är att dokumentera 6-7 skelettgravar. På gravfältet finns också flera spännande lämningar som tyder på att mindre byggnader kan ha funnits intill gravarna. En tanke är att det rör sig om sakrala byggnader som använts i samband med begravningarna, kanske även efter. Anläggningarna som framkommit skär inte varandra, vilket tyder på att det funnits en kunskap om var olika gravar låg. Troligen har gravarna varit markerade, då vi på flera gravar dokumenterat stenpackningar i flera skikt och det förekommer också många stolphål och pinnavtryck runt om gravarna som tyder på att det funnits markeringar. I sydväst finns flera lämningar som antingen utgör en rad med stora stolphål som varit stenskodda och i så fall tillhört en mycket stor byggnad, eller så har det funnits en tydlig gränsmarkering med stenrösen.
Flera besök under veckan
Vi har märkt av ett stort intresse för våra gravar, det händer trots allt inte så ofta att ett gravfält från tidig järnålder undersöks. Besökare har bland annat varit våra kollegor på Arkeologerna, som bidragit med intressanta diskussioner om lämningarna vi undersöker.
Vi har även haft två skolklasser från Åkarp på besök och barnen har i fält fått se både hur vi arbetar och vad vi gräver fram, och vilken information om närområdet som genereras i undersökningen. På tisdag följs besöket upp där vår projektledare Ivan Balic och pedagog Yvonne Andersson från Kulturen i sin tur besöker klasserna i skolan för att fortsätta diskutera förhistoria kopplat till undervisningsplanerna.
Mellan tunga regnmoln och blixtar
I tisdags hade vi besök av kulturmiljöavdelningen från Kulturen, där vi själva ingår. Under tunga regnmoln och mellan blixtar fick vi visa våra kollegor (förutom arkeologer även timmermän, byggnads- och bebyggelseantikvarier och kulturmiljöutvecklare) hur vår vardag ser ut och vad vi gör för att bidra till en kulturhistorisk berättelse om området i södra Sverige.
Representanter från Länsstyrelsens kulturmiljöenhet har även varit och besökt oss. Idag väntar vi en grupp från Trafikverket, som är vår uppdragsgivare, och de ska få ta del av våra undersökningsresultat samt se hur vi arbetar.
Text: Aja Guldåker, arkeolog på Kulturen