Du har förhoppningsvis märkt att byggnadsställningarna är borta från Vita huset, vårt stora vita entréhus som byggdes som ett bostadshus för två familjer 1854–1855. Underhållet av Vita husets norra, västra och södra fasader (etapp 1 och 2) är nu färdigt, förutom att sockeln ska målas med en grå silikatfärg. Här berättar bebyggelseantikvarie Carita Melchert om restaureringen.
Byggnaden har fått helt ny hydraulisk kalkputs som är traditionellt hantverksmässigt påslagen och skurad. Med skurad yta får man en kompakt men tillräckligt öppen struktur som gör att kalkfärgen biter.
Referensytor sparas
Innan arbetena påbörjades hade huset en underliggande puts som var målad med linoljefärg och utanpå denna en hårdare höghydraulisk puts som var struken med kalkfärg. Den gamla putsen gick tyvärr inte att spara utan vi var tvungna att ta ner all puts. Den nya putsen har valts för att så mycket som möjligt likna den gamla understa, och fasaderna har sedan strukits med kalkfärg. En liten del av den gamla linoljefärgsmålade putsytan är sparad som referensyta, men den syns inte utan är överputsad. Det är viktigt att spara referensytor så att det även i framtiden finns kvar spår av de äldsta materialen i byggnaden.
Tjockare kalkskikt med åren
I nuläget kan fasaden upplevas som något flammig. Det är kalkputsens ytstruktur som göra att fasaden eller färgen ser flammig ut. Beroende på från vilket håll solen faller på fasaden så blir det en skuggverkan i ytstrukturen. Kalkputs och kalkfärg både tar åt sig och släpper fukt lätt, varför den också skiftar i utseende beroende på luftfuktighet eller vid regn. Kalkfärgen är struken i åtta riktigt tunna skikt utan filmbildning, därför anas putsens sandkorn i ytan. När man i framtiden kommer att utföra underhåll och kalkfärga fasaden kommer kalkskiktet så småningom att bli tjockare, så som man är van att se gamla hus som är omkalkade i kanske hundra år.
Olika hantverkare använt olika metoder
Den södra delen av fasaden är struken med en något tjockare utblandad kalkfärg. Att kalkfärgen blandats ut något olika beror på att olika hantverkare utfört arbetet. Under arbetets gång kunde vi också se att till exempel alla delar i fasaderna inte var uppmurade på exakt samma sätt, olika hantverkare hade valt något olika metoder även när huset byggdes.
Sockelputsen, som alltså ska målas med en grå silikatfärg, är ännu för blöt för att kunna målas och ska få torka till nästa sommar.
Detalj som ändrats
Fasaderna har ändrats i en liten detalj, på båda kortsidorna har de mittersta fönstren inte försetts med nya listverk. När putsen tagits bort kunde vi konstatera att dessa fönster inte fick listverk när huset byggdes. Det kunde vi förstå eftersom dessa fönster inte har utkragande tegel, på vilket listverken av puts ska byggas upp, så som alla andra fönster har. När vi tittar på äldre fotografier av huset kan vi också ana att dess fönster inte hade listverk.
På norra kortsidan ser en fönsteromfattning lite annorlunda ut, listverket är målat med linoljefärg och är blankare än de andra som är kalkade. Detta listverk var i gott skick och kan vara original från när huset byggdes och sparades därför som en referensyta. Under den nya vita linoljefärgen finns flera äldre lager med oljefärg.
Blindfönster
Huset har också flera blindfönster. Några av dessa fanns till exempel i en garderob när bostadshuset byggdes och hade då ingen funktion, men det var arkitektoniskt viktigt att ge fasaden ett symmetriskt uttryck med hjälp av blindfönster.
Text: Carita Melchert, bebyggelseantikvarie på Kulturen